Meketh
Användare
Knegare
| Inlägg: 88 |   |
Öde: 10
|
TUSEN DAGAR I HELVETET - 2008-06-02 15:25
Tio zovriner om dagen, tusen dagars tjänstgöring, ja det innebar tiotusen zovriner när man hade gjort sin tjänst. Tillräckligt för att kunna starta sig ett drägligt liv, kanske tillochmed skaffa sig en fru och ett par knoddar. Ja ung och naiv var jag då, hade jag haft lite mera vett innanför pannbenet när jag läste rekryterings affischen så hade jag vetat att ingen överlever i tusen dagar vid fronten, hade jag tänkt på lite annat än på just dem tiotusen som jag kunde tjäna ihop under staten och imperiets tjänst, ja hade jag överhuvud taget tänkt efter lite så hade jag fan torkat mig i röven med den där jävla affischen. Men då var jag full av hopp och hjärntvättad med patriotism, och naturligtvis det brinnande hatet mot fienden.
Men låt mig pressentera mig själv, mitt namn är Georgi Iosef Lenovich, tjugoett år och är uppfostrad på syster Magrev’s barnhem, altså ja, jag är föräldralös. Jag har blivit befodrad till sergant av andra graden, belönad med granit korset, Krieger skölden dock utan svärden, två faldigt belönad med blodskorset. Alltid lika kul och få se dem nyutbildade officerna göra honör till det röda bandet, men jag kan säga så här mycket, att här ute spelar det ingen roll att jag är en sergant av andra graden eller att jag har blivit belönad för tapperhet i fält, ja det är inte värt ett skit här ute. Jag får fortfarande sova i ett timmer ruckel som alla andra soldater, jag äter fortfarande samma blaskiga soppa som alla andra. Det enda som skiljer mig ifrån dem är en liten simpel detalj som dem har och jag saknar, hoppet. Det förlorade jag för länge sedan, tur är något jag däremot har annars hade jag varit död vid det här laget, tur är däremot något dem flesta här inte har, men dem dör iallafall med hoppet. Önskar jag också hade det så, bättre att dö med hoppet om att det kan finnas något annat än kratrar och rostig taggtråd och ett landskap färgat av blod och förutnade lik. Ja vem vet det kanske finns ett liv efter detta, himmelriket som prästerna gladeligen predikar om, och helvetet som syndaren får brinna all evighet i. Kan dock säga att dem prästerna vet fan ingenting om helvetet, dem har aldrig tillbringat en månad i fyrtiograders kyla konstant bombad med artellri, dag och natt, sen när tystnaden väl sänker sig ja då vet man vad som kommer. Stormningen, har man tur så är det en hord mörka gestalter i horisonten som springer över det döda landskapet och det är bara att plocka av dem med sitt gevär och låta kulsprutorna ta hand om resten. Har man otur så är det stormkavalleriet, närstridstrupper specialliserade för att rensa ut skyttegravar, understödda av stormpansar, tungt bepansrade bandvagnar med tunga kanoner och kulsprutor, om man har tur. Har man otur så har dem en helvetesmaskin med sig också, en bandvagn med ett pansar som inte är av denna värld bestyckad med två eldkastare som rensar vägen för kavalleriet. Ja som sagt kåporna i kyrkan har inte en aning om vad helvetet är, och jag ger inte mycket för deras teorier om himmelriket heller, jag tror att jag kommer att sluta som en bortglömd del av frontlinjen söndertrasad av artelleri och taggtråd.
Inlägg ändrat av Meketh, den 2008-06-02 20:35
Man kommer längre med ett vänligt ord och en pistol. än enbart med ett vänligt ord |
