Bentoni
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 453 |   |
Öde: 38
|
Sv:Allt och ingenting - 2008-08-23 00:45
Bumpar den här tråden eftersom jag aldrig fick svar på min fråga.
Jag är ingen ond kille, inte egentligen. Hur många har jag dödat? Jag vet faktiskt inte. Det är ju dels dom där sju som jag är säker på. Sen vet man ju inte med de andra. I skyttegravarna ser man dåligt. Men jag tycker ju inte synd om dom för det. Ja, jag sa aldrig att jag var snäll heller... |
|
|
| | Logga in för att svara. |
Hjalle
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 255 | |
Öde: 22
|
Sv:Allt och ingenting - 2008-08-23 15:59
I mina lungor brinner en svart eld och i mitt hjärta är aska. Kroppen är grå och bruten, som om själva livsanden lämnat den, flytt sin kos. Mina ögon möter hans. Han är en usel älskare. Man ser att kväljningarna är nära, ser hur leendet på bråkdelen av en sekund skulle kunna skifta över till ett äcklat grin. Det är klart att jag inte förväntar mig att någon ska tråna efter mig, men det är ju att missa poängen.
Poängen är nämligen inte köttsliga lustar, utan dekadensen. Jag vill fördärva honom, tvaga honom i vidrig synd, just för syndens egen skull. Men det fattar han inte. Som det nu är är min enda njutning av honom att se honom plågas. Känna de grova händerna skälva av vämjelse när de tar på mig. Riva hans muskulösa kropp med mina gamla gulnande klor. Jag önskar bara att jag kunde höra ångesten i hans andetag också, men allt som fyller mina öron i dessa dagar är tystnadens sus.
Nå, hur som helst är det en väldig tur att jag inte har honom här som älskare. Isåfall skulle jag verkligen ha förfasat mig över den dalande kvaliteten i denna gamla ärevördiga bransch. Visserligen tror ju han att det är därför att han är här - det är sällan svårt att övertyga unga korkade män om att så är fallet. Jag är minsann inte för fin för att utnyttja detta faktum... Nåja, nu vet jag vad han går för i alla fall. Nej, fyfan. Tur att jag är så drucken.
Han kysser mig på nytt och jag börjar tröttna på hans spritsmak, när jag plötsligt ser honom stelna till, plötsligt känner hans kropp spännas i absolut vaksamhet. Äntligen. Det måste vara han. Lönnmördaren. Så förtjusande spännande.
Min nakne beskyddare glider kvickt ut ur rummet, smidig som en panter. Jag tänder en cigarett. Snart känner jag golv och väggar vibrera.
Det borde de inte. Inte såhär.
Plötsligt knyter sig magen på mig. Hans revolver, som var det sista som lämnade hans kropp, ligger fortfarande kvar på bordet. Rusade han ut dit obeväpnad? Det ingick inte i planen. Med benen tunga och värkande, som vore de inlindade i taggtråd, tar jag mig upp ur sängen.
Jag känner hur askan pyr.
Vibrationerna har klingat av. När jag skjuter upp dörren är allt stilla. Synfältet fylls av kött och blod. Jag tar ett bloss av cigaretten, som jag ännu inte avslutat. Lutad mot en vägg sitter han som måste vara lönnmördaren, men hans ansikte är så blodigt att jag bara kan dra den slutsatsen eftersom han har kläder på sig, till skillnad från den nakna slamsa som ligger sönderskjuten vid hans sida.
Han öppnar ögonen. De är blå. Jag ser hur han långsamt höjer hagelgeväret mot mig, formar läpparna till ett krökt leende. Jag tror inte att han är medveten om att jag är naken. Eller vad jag håller i min hand.
Hela min kropp rycker till när skottet avlossas. Ett moln av blod fyller rummet.
Från revolvern stiger en len rökslinga.
Jag fimpar cigaretten.
Inlägg ändrat av Hjalle, den 2008-08-23 16:02
|
|
|
| | Logga in för att svara. |
Hjalle
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 255 | |
Öde: 22
|
Sv:Allt och ingenting - 2008-08-23 16:55
Hjalle skrev:
Jag känner hur askan pyr.
Det där blev kanske lite väl svårförståeligt. Det syftar alltså på första meningen.
|
|
|
| | Logga in för att svara. |
Bentoni
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 453 | |
Öde: 38
|
Sv:Allt och ingenting - 2009-09-24 03:40
Jag tar de sista stegen upp på trappan. Det ser fördjävligt ut. Jag upphör aldrig att förvånas över hur grotesk mänskligheten ändå är.
"Vad tror du, Léon?" frågar Zoric mig.
Sedan de startade upp den här enheten har jag mest åkt med Dmitry. Han vet ju en del om mitt förflutna och när jag såg hans namn på papprerna om återanställning skrev jag en promemoria till Kapten Ljubjy. Jag tror inte att Dmitry vet det.
"Vad fan finns det att tro? Jag kom ju nyss hit! Allt jag ser är en spoling med sönderslaget ansikte och ett skotthål i bröstet. Där borta ligger en till spoling, men den fånen är spritt språngande näck och ligger där med arslet i vädret som om han vore tillbaka i korrigeringsanstalt igen. Han har ju fått knoppen avskjuten, antagligen av hagelbössan som ligger där..."
"Varför säger du att han ligger som om han vore tillbaka på korrigeringsanstalt?" Undrar Zoric.
"Om du tittar på underarmen så har han två tatueringar. En från fängelset och en från StaU. Killen är en nolla och har alltid varit. Alla brännmärkta ungar går det åt helvete. Fan, de borde snarare tatuera in numret i pannan på dem när de kommer in på anstalten. På det viset vet man ju vem som kommer bli kriminell i vuxen ålder så fort man ser dem på gatan."
"Det är ju bara barn..." muttrar Zoric och sätter sig på huk för att titta på tatueringarna jag pratat om.
"Vad jag inte fattar är vad fan kärringen med blodet om munnen och pralinerna passar in i hela skiten?" säger jag och skakar på huvudet. Det gör redan ont i nacken. Jag måste köpa en ny säng.
Zoric reser sig och inspekterar hela scenen. Tre kroppar ligger här på andra våningen, nära i anslutning till sovrummet.
Den förste är den nakne mannen. Han med tatueringarna. Han ligger på mage, hopkrupen och halvvägs upp på knä trots sin liggande position. Hans bleka röv står i givakt och hade jag inte varit så förbannat trött så hade jag skrattat mig harmynt åt att han ser så förbannat löjeväckande ut. Att lite mer än halva huvudet saknas gör att jag kan hålla mig för skratt. Tack, Staten, för att ni märker era förbrytare så noga. Utan tatueringarna hade det nästan varit omöjligt att ta reda på vem han var.
Den andre är mannen som ligger med huvudet nästan över kanten till trappan. Hans ansikte är helt sönderslaget och han har ett skotthål, stort som diametern på en liten reservoarpenna, i närheten av halsgropen. Ironiskt nog är det inte mycket blod alls. Ja, inte från skotthålet alltså. Hela hans ansikte ser ut som något från det celenka köket.
Hans hand håller slappt några fingrar mot en avsågad hagelbössa.
Hela hans uppenbarelse bara skriker "maffia", men med tanke på hur billig hans kostym är och att han inte ens har en klocka på handleden skulle jag säga att det rör sig om någon slags initieringsrit.
Kärringen är desto svårare. Hon ligger över dörrkarmen till sovrummet. Det enda som täcker hennes kropp är en utbrunnen cigarett. Hon har blod runt munnen och en ask dyrbara praliner ligger utslängd bredvid henne. Hon verkar ha ätit några. Hennes arm ligger i en onaturlig vinkel under henne. Skulle gissa på att den är bruten.
Zoric sätter sig på huk bredvid henne och kikar in under hennes kropp, där armen ligger.
"Titus, hon håller i något." säger han plötsligt.
"Vad fan då för något?" undrar jag.
Zoric lyfter försiktigt på henne för att se efter.
"En revolver, ser det ut som." säger han. "Hur mycket vill du satsa att kulorna i den matchar blyet i vår döde gosse?" fortsätter han med ett leende mot mig och släpper ner tanten igen.
Jag tittar mig omkring igen. Hela inredningen är helt sönderslagen. Bord, stolar och en stor garderob. glas ligger på marken.
"Vad tror du om det här;" säger jag, "Den här killen" jag pekar på grabben med det sönderslagna ansiktet, "kom hit för att göra sig av med någon i huset. Jag skulle säga kärringen, eftersom vår blottare med största sannolikhet är en nolla. Mördaren själv är också en nolla, så det måste röra sig om ett beställt jobb uppifrån."
J
ag tar ett steg över den döde gossen vid trappan och går fram till den nakne mannen.
"Den här" fortsätter jag och gör en gest mot honom, "slogs med mördaren. Jag slår vad om att han har skador på knogarna om vi tittar efter. Hur som helst; mördaren vill inte slåss renhårigt och skjuter skallen av vår nakne pugilist."
Jag tar ett snabbt steg tillbaka över gossen och fram till kärringen.
"Kärringen gillar inte det så hon skjuter mördaren med revolvern."
Det blir tyst en stund och Zoric tittar på mig.
"Har du en fortsättning?" frågar han.
"Nej."
"Hur fan dog kärringen då?" undrar han.
"Jag hade hoppats på att du funderade på det medan jag listade ut hur de andra två dog." svarar jag.
Zoric står tyst en stund. På nedervåningen står de tre uniformerade poliserna som vaktat brottsplatsen och tittar på oss.
"Jag skulle gissa på..." börjar Zoric och drar eftertänksamt efter andan, "att kärringen gillade blodet. Hon tog sig en smakbit tillsammans med pralinerna, men smaken blev för mycket för henne och hon dråsade i golvet. Stendöd på plats."
Jag stirrar på honom.
"Är det din analys?" säger jag till slut.
"Det är Sandukar. Tro mig konstigare saker har hänt..." svarar Zoric.
Plötsligt hör vi hur någon kommer in i huset. Det är Josipo och Grubbs. Mordroteln. Jag hatar Josipo. En dag ska jag se till att ge honom vad han förtjänar.
"Se så, mina damer," säger han när han flåsat sitt feta arsle upp för trappan, "det här är ett trippelmord. Inget för era delikata fingrar på Organiserad Brottslighet!"
Han ler sitt paddleende och jag får lust att sparka omkull honom nerför trappan.
"Kom Dmitry," säger jag, "han har rätt, det här är inte relaterat till vår enhet. Dessutom vill jag inte göra mig till åtlöje genom att ha mitt namn i samma rapport som den här klåparen."
Jag och Zoric tränger oss förbi Josipo och går ut i den friska luften.
"Synd att det inte är relaterat till Rulov-ligan eller Hexagonen..." säger Zoric och tänder en cigarett.
"Det finns gott om arbete för oss ändå, Dmitry."
Jag andas in luften och beger mig av hemåt till min obekväma säng.
Jag är ingen ond kille, inte egentligen. Hur många har jag dödat? Jag vet faktiskt inte. Det är ju dels dom där sju som jag är säker på. Sen vet man ju inte med de andra. I skyttegravarna ser man dåligt. Men jag tycker ju inte synd om dom för det. Ja, jag sa aldrig att jag var snäll heller... |
|
|
| | Logga in för att svara. |
Marco
Admin
Kommissarie
| Inlägg: 791 | |
Öde: 33
|
Sv:Allt och ingenting - 2009-09-28 19:51
Jävligt bra, rent ut sagt! Jag blev jättebesviken när den tog slut. Du har en bra talang för att skriva Noir-iskt. =)
"Livet på gränsen, berättelser från gatan, skumma typer, korrumperade snutar, mörk kärlek och klassisk otur." |
|
|
| | Logga in för att svara. |
Bentoni
Användare
Byråkrat
| Inlägg: 453 | |
Öde: 38
|
Sv:Allt och ingenting - 2010-02-28 17:44
Dom här måste ju får vara med i den där boken du pratat om?
Jag ska nog ta upp skrivandet igen. Jag glömmer ibland hur mycket jag älskar Sandukar.
Jag är ingen ond kille, inte egentligen. Hur många har jag dödat? Jag vet faktiskt inte. Det är ju dels dom där sju som jag är säker på. Sen vet man ju inte med de andra. I skyttegravarna ser man dåligt. Men jag tycker ju inte synd om dom för det. Ja, jag sa aldrig att jag var snäll heller... |
|
|
| | Logga in för att svara. |
|
