<< Första < Föregående 1 2 Nästa > Sista >>
Le Saboteur
Användare
Frilansare
Inlägg: 103
graphgraph
Öde: 10  
Inspirationsstafett - Inga kommentarer - 2007-06-03 10:39 Hej!

Mitt första inlägg här på forumet. Har strukit omkring i skuggorna ett tag, men nu är det dags att träda fram.

Jag tänkte skrupelfritt sno idén med en inspirationsstafett, såsom bedrivs på Järnringens Mutant UA forum -

http://forum.jarnringen.se/viewtopic.php?t=3710

En alldeles utmärkt idé som säkert kan sätta fart på vår inspiration även för Noirs värld.

Reglerna är enkla; förste man gör en beskrivning av precis vad som helst som passar in i Noirs värld. I slutet av varje inlägg skriver man en rubrik på det som näste man ska beskriva. Den upprepar proceduren och snart rullar stafetten på. Om inte annat kan ni ju glutta på mutantforumet för att greppa det hela.
Kanske kan tråden resultera i att wikin får lite nya inlägg?

Först ut är jag för att sparka igång spektaklet.

Nordfront

Sedan ett tag tillbaka har en bok börjat sprida sig på gator och torg i Ikonen. Boken är en billigt tryckt pocket med en aldaglig framsida i rött med svart tryck. Boken heter kort och gott "Nordfront".Den säljs inte öppet utan har letat sig upp i stadens medvetande genom att spridas från hand till hand.

Boken är en ca 150 sidor lång redogörelse för kriget i norr, tolkat av en man som kallar sig Cerebro som utgör sig för att vara en av krigets få överlevande och återvända veteraner. Cerebro redogör i boken för att hela kriget i norr är en bluff iscensatt av staten för att kunna behålla makten över samhället och på samma gång legitimera sin egen existens. Boken hävdar att soldaterna på de två olika sidorna av fronten alla kommer från Imperiet, de vet bara inte om att de slåss mot varandra. Det är staten som ser till att man hamnar på endera sidan av fronten och ingen av rekryterna vet igentligen inte vilken sida de slåss för. Cerebro hävdar att han av en slump under ett stormningsförsök mot fiendens skyttegravar hamnade i en artellerikrater tillsammans med en fiendesoldat. Döm av hans förvåning då han upptäckte att det var hans barndomskamrat som var lika övertygad om att det var Cerebro som var fienden! Tillsammans i skyttegraven ska de blottlagt den skrämmande sanningen och insett vidden av bedrägeriet mot imperiets alla invånare. Efter detta flydde de tillbaka åt sina olika håll. Cerebro påstar nu i sin bok att han överlevt kriget och att hans uppgift här i livet är att föra ut sanningen till folket. Utöver själva historien innehåller boken inga direkta bevis, men har ändå väkt ansenlig uppmärksamhet och på ölstugor o krogar diskteras det dess budskap.

Naturligtvis har sanningsministeriet inte undgått boken, utan letar nu med ljus o lyckta efter Cerebro. En summa av 35.000 zovriner är utlyst som belöning för den som kan leda dem till honom.

Vem är cerebro? Är allt sannt? Är allt ett led i en Hrargsik konspiration? Hur får man tag i en bok? Kanske att den försupne veteranen på stamkrogen vet...


-- Krustojevs Kirurgiska klinik-- I pitty the fool...
  | | Logga in för att svara.
Le Saboteur
Användare
Frilansare
Inlägg: 103
graphgraph
Öde: 10  
Sv:Inspirationsstafett - Inga kommentarer - 2007-06-09 11:33 Då ingen verkar haka på, får jag väl helt enkelt ta saken i egna händer och göra det till min egna lilla tråd med inspiration. Om det är någon som känner sig manad att hoppa på så är det ju fortfarande OK

-- Krustojevs Kirurgiska klinik--

På gränsen till Ikonkvarteret några hundra meter in i den fallna staden ligger Krustojevs Kirurgiska klinik. Kliniken ligger i källarplanet på ett tegelhus som har klarat sig förhållandevis bra från översvämningen och bomardemang. Ändock är det slitet och vid första anblicken är det inget ställe som förväntas husera en operationssal. Ingången är oansenlig och består av en bastant , men rostig ståldörr som man når genom en trappa från markplan. Tittar man noga kan man se att trappan är fläckad av gammalt blod. Mitt på dörren har en lucka skurits ut och en skylt säger "Dr. Krustojev - var god knacka". Ovanför dörren finns en lampa som hålls tänd när kliniken är öppen.

Själva kliniken rymmer fyra rum. En slags mottagningssal naturligt belägen innanför dörren. Här finns ett bar britsar, stolar och några bord. Oftast kan man hitta något ex av dagens tidning att bläddra i. I ena hörnet finns en gallerförsedd disk som oftast bemannas av en av Krustojevs anställda. Här finns även en stol där Vanja, vakt, utkastare och allt i allo sitter. Rumet lyses upp av två nakna glödlampor i taket och lämnar mycket att önska till belysningen.

Rummet in till höger nås genom en liten dunkel korridor och innehåller Operationssalen. Salen är liten och trång med ett starkt lysrör i taket som i motsats till mottagninssalen nästan bländar besökaren. Här finns en bänk i rostfritt stål i mitten av rummet. Betonggolvet är fläckat av intorkat blod och en rännil tycks ha bildats fram till golvbrunnen i det högra hörnet. Utmed väggarna står hjulförsedda bord belamrade av medicins utrustning. En svag lukt av, som man önskade skulle vara starkare, av decificeringsmedel ligger i luften.

Rakt fram i mottagningsalen ligger två rum vägg i vägg. Det vänstra hyser Dr. Krustojevs kontor och det andra är ett föråd och diverserum. Måda dörrarna består av illa slitna trädörrar, men med varsin skylt som förkunnar vad som finns på andra sidan. Kontoret har ett litet fönster som kastar in ett dunkelt ljus och på en arbetsbänk står en bordslampa och lyser upp det som är Doktorns arbetsplats. Bakom den står en bokylla som verkar inehålla några få böcker om medicin, men även en inramad läkarlegitimation.
Förådet är belamrat med hyllor ut med alla väggar som inehåller diverse mediciner och annan medicinsk utrustning. Längt in i hörnet står ett litet bord med två stolar och en kokplatta. Här intar de anstälda sin lunch.

Rummet till vänster är en återhämtningssal. Här finns tre sängar och ett par stolar i ett annars tomt rum. Rummet är mögelangripet och har tagit mest skada av ett antal upprepade översvämningar. I taket hänger en lampa med röd skärm som i ett tappert försök försöker skapa en hemtrevlig kännsla. Den är långt ifrån att lyckas.

Kliniken bemannas av Dr. Krustojev som är en man i 50 års åldern. Han är lång och tanig med ett fårat ansikte som pryds av ett par starka glasögon och en välkammad frisyr i mittbena. Han har en solkig läkarrock på sig och ett stetoskop runt halsen. I innerfickan kan man tydligt se konturerna av en fickplunta och det går inte att undå att allt som oftast känna alkoholens stickande lukt i hans närhet. Dr. K som han allt som oftast kallas har flytt den fria staden efter två på varandra följande skandaler. Han vill inte prata om det, men luskar man lite i det så får man fram att två patienter, var av den ena av hög börd avlidit under Dr. K: s skalpell för ett antal år sedan. En förundersökning kom fram till att han varit berusad under operationerna, men innan han hann ställas tills svars, så tog han till flyckten ut i den fallna staden. Här har han fortsatt att tjäna sin yrkeskår, fast i betydligt enklare former.

Här finns även en assistent vid namn Eva Brachtin, en kvinna i 35: års åldern. Hon är en tystlåten ganska trind kvinna med barska drag. Om hon har någon utbildning förtäljer inte historien, men hon assisterar Dr. K vid operationer och bemannar disken i mottagningssalen allt som oftast.

Och så var det Vanja. En reslig karl med mer muskler än hjärna. En typisk hantlangare och utkastare. Mest iögofallande är att han saknar höger öra och haltar lätt. (En gammal patient kanske?) Han ser till att ingen ställer till med trubbell i kliniken. Till sin hjälp har han ett baseballträ och ett avsågat hagelgevär.

Hit till kliniken kan alla som behöver vård utan att det ställs frågor komma. Priset är relativt billigt, men vården kan vara bristfällig, speciellt när Dr. K har en av sina "perioder". Kliniken har inga fasta öppettider och det är lite av en chansning att ta sig dit. Det har hänt att folk avlidit bankandes på dörren.


Vem var det som dog under hans skalpell? Finns det en belöning kanske? Varför är det ingen som sett vart de som dör på kliniken tar vägen? Vill Dr. K ha hjälp att fixa fram ny medicinsk utrustning?


-- Fritz Grünwald aka. Mannen på taket--

Inlägg ändrat av Le Saboteur, den 2007-06-09 11:38 I pitty the fool...
  | | Logga in för att svara.
Le Saboteur
Användare
Frilansare
Inlägg: 103
graphgraph
Öde: 10  
Sv:Inspirationsstafett - Inga kommentarer - 2007-06-14 13:53 - Fritz Grünwald aka. Mannen på taket--

Koncept: Fanatisk Skuggjägare

Suverän kombattant

Drivkrafter: Förgöra befläckelsen

Personlig plats: Kojan på taket


I de nordvästra delarna av Ikonen, på taket av massivt stenhus, bor den högst excentriske mannen på taket; Fritz. Fritz Grünwald.

Fritz har så länge någon kan minnas bott i en egenhändigt byggd koja av bräder, korrugerad plåt och annat skräp på taket till en högt våningshus på Krytserstrasse 11. Högt ovanför människorna på gatan har han inkvarterat sig för att, enligt honom själv, "komma närmare Den Ende". Den som frågar om honom får snart reda på att han är en religiös harmlös excentriker som de flesta skrattar år när han gått förbi, få gör det dock när han är i närheten då han ändå inger viss respekt. Många känner till honom och hans kall, men få vet mer än så.

Fritz är dryga 60 år och han bär tydliga tecken på sin ålderdom. Han är ca 170 cm, men en kraftig kutrygg gör honom 20 cm kortare. Han är tunn och senig med ett rynkigt, väderbitet ansikte. Han har kraftigt rufsigt grått hår som ser ovårdat ut och bär slitna kläder. Om man tittar närmare kan man se att stora delar av hans kropp bär spår och ärr efter vad som verkar vara systematisk tortyr. Trots detta utstrålar han rå pondus som tycks härstamma från hans livserfarenhet och tro.

Han livnär sig på att bränna eget brännvin som han säljer till rimligt pris genom en mellanhand, utan att själv röra en droppe. På taket har han en brännare, förklädd till vattenresorvar, som kan göra upp till 25L åt gången och försäljningen inbringar nog med pengar för att Fritz ska kunna inhandla det nödvändigaste.

Vad gör då Fritz intressant i en berättelse? Jo, han är nämligen en av de operativ ledare för Skuggjägarna i Sandukar.

Fritz är nämligen inte ett dugg religiös och hela hans image är en väl övertänkt strategi för att lura allmänheten och Stapo. Pondusen kommer snarare från hans fanatiska hat mot befläckade än något annat.
För snart 45 år sedan drabbades Fritz mor av befläckelsen efter en djup depression då han far gick bort hastigt i en sjukdom. Förvirrad av tillståndet tog till slut hennes undertryckta lustar överhanden, nästan som ett sätt att rädda livhanken ur sjukdomen. Hon blev allt mer sadistisk i sin läggning och utvecklade snart en befläckelse och lät framför allt sin kvarvarande familj lida av hennes lustar. Fritz och hans yngre syster drabbades hårt och fick under flera år leva i ständig skräck för sin mor och hennes nycker. 14 år gammal dog hans syster av sin moders händer när hon sprättade upp sin dotter och drack hennes blod. Fritz klarade sig undan med blotta förskräckelsen, för när hans moder vände sig mot honom denna blodiga natt, stormade tre medlemmar av skuggjägarna in i lägenheten och dräpte hans mor i en svärm av kulor. Efter det togs Fritz upp i organisationen som lärling och snart vändes hans skräck till ett brinnande hat mot mörkret. Han lärdes upp efter konsten alla regler att spåra och förgöra mörkret, det till trots låg inte Fritz styrka i våldet och dödandet utan i planerande och strategi. Hans identitet som mannen på taken bildades för att dölja honom som den samordnare och skuggjägare han egentligen var, och så har han levt i snart 40 år.

Hans uppgift är att samordna organisationens jägare i stadsdelen Ikonen och runtomkring. Det innebära att de rapporterar till honom om sina misstankar, han sammanställer och beordrar aktioner. Hans koja är även ett gömställe och samlingsplats för andra skuggjägare. Han har ett stort inflytande i organisationen och man använder sig ofta av hans långa erfarenhet för att fatta beslut.

Hans koja som endast går att nå via en vindslucka i huset, är ovanligt bra utrustat för att vara en koja. Den består av ett främre rum och ett dolt bakre rum som ligger innanför ett luftventilationsschakt och inte syns utifrån. I det främre rummet återfinns alla de dagliga saker man kan finna i en bostad av spartanskt mått plus en massa religiösa attiraljer. I det inre rummet som bara går att nå från en lucka under sängen finns två sängar, ett runt bord med stolar och en svart griffeltavla som innehåller information om misstänkt befläckade personer och annat matnyttigt. En kommunikationsradio står i det ena hörnet och kan beskrivas som navet i Fritz verksamhet. Här finns även en låda med blandade handeldvapen och ammunition och en väl utbyggd förbandslåda.

Bomber:

Stapo är frustrerade över att inte finna några bevis mot Skuggjägarna och har utlyst en belöning för dem som kan komma dem på spåren. Fritz behöver hjälp att sälja sprit när hans mellanhand är sjuk. En befläckad mördare härjar i kvarteret och huvudpersonernas väg korsas av Fritz och hans organisation när de utreder morden.


-- Lufthamnen St. Treschkov-- I pitty the fool...
  | | Logga in för att svara.
matteo
Användare
Frilansare
Inlägg: 163
graphgraph
Öde: 8  
Sv:Inspirationsstafett - Inga kommentarer - 2007-06-14 18:15 Lufthamen består byggnader uppfrda på ett betongfundament på en otillgänglig klipa i oljehavet. De närmaste öarna är obebodda arkiplager, med undantag av ett par med fiskarstugor och fyrtorn på.
Allt matterial till bygget av lufthamnen har hämtats med sepleninare och flyg från fastlandet, vilket gjort bygget väldigt kostsamt. De ekonomiska förlusterna som bygget innebar uppvägdes dock av det strategiska övertag det gav Imperiet under slaget mot fienden som utsplades sig i området.
Större delen av personalen är bofast och många av dem är föredetta millitärpersonal som stannat kvar med fastanställning sedan striderna dog ut i området. Medelåldern är därför ganska hög (45-50) bland den bofasta befolkningen. Huvuddelen av människorna på ön är dock piloter, sepelinar matroser och annat löst folk på genomresa.
För att hålla de resande sysselsatta på lufthamnen har man upprättat ett antal pubbar, restauranger och liknande underhållnigns inrättningar. Här finns allt från den flotta restaurang Silvervingen (där det är kolsvart och alla kypare är blinda) och den ökända matrossyltan Hundhuvudet (där du har rätt stor chans att sjäv bli blind av drinkarna).

-- Öparadiset Söderöarna --

Inlägg ändrat av matteo, den 2007-06-14 19:02
  | | Logga in för att svara.
Coffe_Kanon
Användare
Byråkrat
Inlägg: 209
graphgraph
Öde: 53  
Sv:Inspirationsstafett - Inga kommentarer - 2007-06-15 11:07 Kanske inte tillför så mycket till stafetten, men angående Nordfront. VÄÄÄLDIGT 1984 må jag säga. Tumme upp! Does not compute...
  | | Logga in för att svara.
Le Saboteur
Användare
Frilansare
Inlägg: 103
graphgraph
Öde: 10  
Sv:Inspirationsstafett - Inga kommentarer - 2007-06-25 10:23 -- Öparadiset Söderöarna --

Det närmaste man kommer ett semesterparadis i Imperiet är de så kallade "Söderöarna". Det är namnet på två stycken klippiga öar i de södra delarna av oljehavet vid Imperiets kust. Inramningen kunde varit bättre, med det smutsiga vattnet skvalpandes mot klipporna och oljeplattformarnas rökbolmande siluetter i horisonten, men här har ätterna inte hållit tillbaka på resurserna för att låta besökarna få en vistelse i den mest överflödiga lyx. Öarna är som sagt två till antalet och består av en huvudö som kallas Storön och en mindre som har benämningen Klippan. Storön inrymmer ett stort hotell som innehåller det ökända kasinot "havets pärla", en landningsplats för zeppelinare, en båthamn och faciliteter för anställda. Det är egentligen på klippan som den största lyxen kan hittas. Här finns alla rekreationsfaciliteter i lyxigaste tappning och med alla nymodigheter. Badhus, massagesalong, tennisbanor och alla andra toppmoderna anläggningar man kan komma på. På öns västra sida finns även exklusiva bungalows att hyra där man i avskildhet kan koppla av.

Priset är naturligtvis högt och bara folk ur ätterna har vanligtvis råd att semestra här. Men i priset ingår precis allt. Allt från toppmodern bevakning till en diskret escortfirma som går att kontakta i hotellobbyn och alla läckerheter som kan tänkas erbjudas till bords. "Havets pärla" är Det kasinot att besöka och spela på och scenen är den scenen som alla vill framträda på. Så man rör sig verkligen bland det exklusiva av det exklusiva.

Öarna har även gjort populära bland allmänheten (även om ytterst få kommer kunna besöka dem) genom en rad filmer som utspelar sig på öarna. Mest känd måste "Kära miss Leana" vara, som handlar om en fattig ung kvinna som av ett misstag hamnar på ön efter att ha svimmat ombord på en zeppelinare, och sedan efter konstens alla regler och en hel del romantik, blir huvudnumret på scenen i Havets pärla och imperiets mest älskade artist.


--Slaget vid Geschenko-- I pitty the fool...
  | | Logga in för att svara.
Hjalle
Användare
Byråkrat
Inlägg: 255
graphgraph
Öde: 22  
Slaget vid Geschenko - 2007-06-26 11:47 Slaget vid Geschenko är känt som ett av de mest blodiga uppgörelserna i den undre världen under senare decennier. I striderna i och kring kyrkan Geschenko utplånades ligan Ljusbringarna nära nog till sista man.

Ljusbringarna hade vid den tidpunkten jobbat sig upp från att vara en liten harmlös gängsammanslutning av småkriminell karaktär, men via kontakter kunnat tillförskaffa sig feta leveranser av insmugglade vapen. Den lilla grupperingen jobbade från hemlig ort och försåg stora delar av stadsdelarna runt Askan med mer eller mindre kvalitativa vapen. Samtidigt byggde de upp stora förråd själva. I antal var de fortfarande underlägsna storpamparnas syndikat, men deras rikedom växte lavinartat, och dess ledare, Lorentius Pratz, gjorde sig snabbt ett namn som en järnhård förhandlare, en hänsynslös våghals, och ett karismatiskt brottsgeni.
Lorentius hade dock en svaghet - nämligen den, att han när han började uppvaktas av en skönhet med maffiaprofession, så var han ett lätt byte. Efter ett år stod det klart att ett giftermål skulle äga rum mellan två av den undre världens riktiga höjdare - och att de andra, hursomhelst också skulle närvara. Förberedelserna var kopiösa, och säkerheten var enorm - det vill säga, alla var beväpnade, så inget kunde ju rimligtvis gå snett. Tvåhundra personer ur Ljusbringarna (bruden hade inga gäster) satt alltså, nervöst hållandes i sina pistoler och kpistar, i kyrkan den dagen, men medan bröllopsmarscherna spelades och prästen talade stora ord om stora ting, så pågick annat bakom kulisserna. Självfallet.
Det hela var en ganska enkel fälla riggad av flera olika ligor och organisationer. Polisen var också med på sitt hörn, men annars lät de de kriminella sköta dethär själva. En halvminut efter att äktenskapet var fullbordat, angreps kyrkan med eldkastare, horder av molotov-cocktails, och till detta, en rejäl dynamitladdning och ett flertal granater. På något sett var det vad alla hade väntat, men ingen hade riktigt mage att inte befinna sig på plats när deras avgudade boss gifte sig. I panik sköt många flyende ihjäl personerna som var i deras väg. Väl ute på det lilla torget utanför, blev slakten ett faktum. Utsända skjutjärnstorpeder och legoknektar sköt kallblodigt ihjäl alla flyende, allt ackompanjerat av dånet från den brinnande kyrkan, och de smärtfyllda skriken därinifrån.

Ett femtiotal personer lyckades dock ta sig ut via en mindre väg, och därmed slippa den mycket tunga beskjutningen (och granatbombardemanget) av huvudingången. Det var dessa femtio, som istället för att fly gick till motattack. Medan tio personer hämtade förstärkning, gick de andra fyrtio till blodigt angrepp, och i en timme lyckades de döda femtio av de tio dussin man starka utplånarna. Blodet flöt i mängder på det lilla kullerstensbelagda medeltidstorget.
De tio som flydde återvände aldrig, utan dödades utav de som stannat kvar för att vakta förråden. Dessa trodde knappast på seger, och ville inte kasta sig ut och riskera sina liv, så när de tio från kyrkan med våld försökte tillförskansa sig vapen, så möttes de av trumeld.

I sin uppbyggnad var "slaget vid Geschenko" inte mycket till slag, faktiskt - det var fruktansvärt ojämt, och de flesta dog i kyrkan. Ser man enbart på det höga antalet döda, är det slagkaliber på striderna. 194 ljusbringare mötte döden, 204 om man räknar med de tio som försökte hämta hjälp. 48 legoknektar satte därtill livet till. Det blev många skriverier i tidningarna om striderna, och de flesta var överens om att det hela ändå var av godo - även om man aldrig hittade Ljusbringarnas förråd efteråt.

--De svarta kvarteren--
  | | Logga in för att svara.
Le Saboteur
Användare
Frilansare
Inlägg: 103
graphgraph
Öde: 10  
Sv:Inspirationsstafetten - 2007-07-03 11:43 --De svarta kvarteren--

I gammelkvarteren i stadsdelen Ikonen finns ett par kvarter som i folkmun kallas för "De svarta kvarteren". Nog för att det fins otaliga kvarter i Sandukar som färgats svarta av sot och smuts från fabrikernas skorstenar, men just dessa kvarter har färgats svara av eld.

För ca 30 år sedan härjade bland dessa kvarter en pyroman av sällan skådat slag. Eldsvådor var vardagsmat och invånarna var pressade till bristningsgränsen av rädsla för att vara nästa offer att brinna inne. Rykten gick att pyromanen kunde sätta eld på saker och ting genom att bara titta på dem och att han var övernaturligt bra på att försvinna utan att lämna spår. Några tidiga polisutredningar stödde dessa rykten genom att konstatera att flertalet bränder verkade ha uppstått genom att trä och tygföremål spontanatntänt utan någon naturlig orsak. Inte heller kunde man finna de minsta spår efter någon som kunnat få dem att antända. Elderna härjade med allt ökad intensitet under våren och aldrig förr har Sandukars våta väder prisats så av dess invånare, för oftast slet brandmän och poliser en outtrötlig kamp mot elden och räddades oftast enbart av det fuktiga vädret som gjorde att eldsvådorna hade svårt att sprida sig mellan husen.

Det hela kulminerade under högsommaren när ögonvittnen i efterhand sagt att det stundstals kunde vara minst tre olika eldsvådor igång samtidigt i stadsdelen under en hel veckas tid. Nu had det hela väckt statens intresse, då allt fler röster höjdes om att detta måste få ett slut ifall eldarna spred sig till andra stadsdelar. Stadsdelen invaderades då av gardessoldater som patrulerade gatorna och utegångsförbud infördes. Detta stoppade dock inte bränderna som fortsatte att härja med samma intensitet i den kvalmiga värmen. Vid det här laget fanns det nästan inte ett hus som inte på något sätt färgats svart av bränder...

Det hela fick ett abrupt slut starx efter mitten på högsommaren. Plötsligt slutade det brinna och allt var tillbaka till det normala som genom ett trollslag. Men det var inte utan orsak. Det går historier om hur kvällen innan det slutade brinna kom inte mindre en fyra Stapokommisarier till stadsdelen. En man, som senare spårlöst försvann, hävdar att han genom sitt fönster kunde se vad han kallade "en strid mellan gudar". På taken till husen under hans lägenhet säger han sig sett de fyra kommisarierna slåss mot en brinnande man. Med bara blickar fick han kommisarierna att en efter en att fatta eld, men kommisarierna i sina svarta läderrockar verkade ignorera elden och omringade sin motståndare och med övernaturlig snabbhet och skicklighet gick de till enat anfall mot den brinnande mannen som stred med eld och lågor. Till sist ska kommisariena övermannat mannen men i samma stund ska det vid det här laget övertända hustaket ha störtat in och tagit dem alla med sig. Det var det sista vittnet såg.

Idag är stora delar av området upprustat, men många hus bär fortfarande spår, svarta fasader och högar av förkolnade husrester kan hitta lite var stans. Än så länge har inte stadsdelen drabbats mer än vanligt av bränder under nästan 30 år, fast namnet har hängt kvar och än pratar de äldre om hur det brann som helvetets inferno den där våren och sommaren.

Nyligen har dock ett par oförklarliga bränder uppstått... och minnet är inte äldre än att folk i kvarteret börjat skylla det på pyromanen. Kanske någon måste utreda vad som igentligen hände då för 30 år sedan och förhindra att det upprepar sig....


--Madrostav Expressen-- I pitty the fool...
  | | Logga in för att svara.
Le Saboteur
Användare
Frilansare
Inlägg: 103
graphgraph
Öde: 10  
Sv:Inspirationsstafetten - 2007-07-20 10:55 Madrostavexpressen

"Så stod han där i regnet denna ödesdigra dag. Vätan och fukten trängde redan igenom hans nya uniform och färgade det grå bommulstyget i en mörkare nyans.Hans ögon flackade över alla andra som stod bredvid honom och delade hans öde. Unga män, några med kampens glöd i ögonen, andra med desperation och en del med sorg.De stod där uppradade, led efter led av nyutbildade soldater på tågrerrongen. Ännu en last av männskligt gods att föras till fronten. De flesta var hans nyfunna kamrater från krigsskolan, men lite längre bort stod en grupp soldater fortfarande klädda i permisionsuniformen. Veteraner. Mångas blickar riktades mot denna skara män. Undersökande och nyfikna ögon stirrade och blinkade bort regndroppar. Dessa hjältar som med ära och mod höll fienden stången. Där stod de som döljde sig bakom sanningsministeriets propaganda, de sanna förkämparna för imperiet. Även han slängde blickar mot gruppen som för att få se skymten av dessa ärans män. Men hur han än tittade hade han svårt att se det hanförväntade sig att se. Hålögda och ihopsjukna blickade de tillbaka med ångesten som en en nästan synlig aura projicerad kring sig. Inte en skymt av de högresta hjältar han förväntat sig. Än längre bort såg han en grupp officerare glatt samspråkandes. De stod bara några meter från
ledet med soldater, men det kunde lika gärna varit flera mil. I prydliga uniformer och varma skinnjackor rökte de obekymrat på sina cigaretter och skrattde högljut åt sina interna skämt. Under tack stod dom också. Ett sting av avundsjuka kändes i bröstkorgen. Men så avbröts allt av det kraftiga ljudet av det som de alla väntat på. Skratt tystnade, blickar lyftes, persedlar rättades till. Så, likt ett monster ur dimman, trädde den fram med ångan pysandes och med en kolsvart rökplym som ett sträck av mörker ringlande efter sig; tåget till fronten. Det som i folkmun kallades Madrostavexpressen."

Madrostavexpressen är den nästan mytomspunna tågförbindelse som sammankopplar Sandukar med fronten i norr. Lika länge som kriget pågått har denna tågbana fört fram materiel och soldater till kriget. Tågen i sig har antagits som symboler för avsked, sorg och död. Att ta madrostavexpressen är känt slang för att dö eller gå vidare ut i det okända. Man kan hota barn med att sätta dom på expressen om de inte uppför sig och gamlingar kan prata om att de hällre tar madrostavexpressen en sista gång, än hamnar på vårdhem.Tågen är jättelika och hela rälsen är byggd för att passa dessa monster till tåg. Nästan dubbelt så stora som andra tåg och så långa att ögat förlorar sig innan man ser slutet på dem. De har avdelningar för soldater, vars vagnar nästan kan liknas med boskapsvagnar, officerare, som kan avnjuta högklassiga måltider i resturangvagnen och oändligt med lastvagnar, fyllda till gränsen med materiel till kriget. Några av vagnarna är rena fästningar med kanoner och kulsprutetorn som skydd mot överfall.

Som namnet antyder sträcker sig den största sträckan av tågförbindelsen genom Madrostav i en nästan rak linje norrut.Sträckan trafikeras uteslutande av krigsministeriets tåg, men fraktar även civila varor mellan staden och Madrostav. Tågtrafiken är tät och dagligen avgår minst två tåg norrut i ett ständigt löpande schema. Kriget tar som sagt aldrig helgledigt. Man kan utöver de andra liknelserna om död även höra att man är punktlig eller diciplinerad som expressen. Att man aldrig missar en tid eller aldrig tar en paus.

Så välkommen att stiga ombord på en resa norrut. Returbiljett? Hahaha... det skulle du allt önska pojk!

--Jazzbaren "Tre Zovriner"-- I pitty the fool...
  | | Logga in för att svara.
JorX
Användare
Livstidsanställd
Inlägg: 12
graphgraph
Öde: 3  
Sv:Inspirationsstafetten - 2007-07-22 15:33 Jazzbaren "Tre Zovriner"

I västra delarna av Kejsarkvarteren finner man i ett av höghusens källare en beryktad jazzbar, nämligen "Tre Zovriner". Källarlokalen som nyttjats flitigt av dess många besökare genom åren är placerad i byggnadens ena hörn där två gränder möts för att bilda ett mörkt hörn som skulle vara minst sagt skrämmande om det inte hade varit för den ständiga strömmen av improviserad jazzmusik som ljuder ut från lokalen. Från utsidan ser jazzbaren inte ut att vara mycket för världen; ingången till källarlokalen tycks vara placerad i ett av Kejsarkvarterens mörkaste hörn och då gatubelysningen inte innefattar den här hörnet är allt som lyser upp platsen det svaga sken de få fönster som vätter ut mot gränden ger ifrån sig, samt den enda lampa som sitter ovanför den tunga dörren vilket sammantaget int utgör en alltför inbjudande entré. Tillråga på den skumma belysningen och dörren av metall krävs det av besökarna att man tar sig ned från den smala trappa som leder till kvarterets enda bar - en trappa som faktiskt kostat en och annan stamgästs liv på grund av att de halkat på regnvåta eller isiga trappsteg.

När besökaren väl har hittat hit möts man av fri entré och, givetvis, jazzmusik. Själva lokalen har lågt i tak och där inne trängs omkring femton runda bord, en upphöjd scen, litet dansgolv och bardisken, på en, för jazzbarens popularitet, alldeles för liten yta. Att lokalen skall vara inredd med hela och vackert polerade välnötsfärgade bord, stolar i röd tygklädsel, väggar målade i rött och guld överfyllda med jazzrelaterat bråte såsom fotografier, autografer, målningar och även kända jazzmusikers gamla instrument är kanske inte vad man väntar sig när övre underklassen och lägre medelklassen samlas runt det torrlagda kvarterets enda oas med alkohol.

Men tro nu inte att det är någon sorts kurort där gladjazz och gott uppförande bryter Sandukars annars så nattsvarta atmosfär. Jazzen som spelas speglar oftast stadens mörka stämningar, och på det lilla dansgolvet är det sällan man ser mer än ett ensamt par stå tätt intill varandra och dansa till musiken i ett tungsint vaggande likt de vore viljelösa lik som med hjälp av varandra står upprätt och rör sig i takt med den närmast smärtfullt ångestladdade musiken. Röken från pipor, cigarrer och cigaretter ligger naturligtvis tung över lokalen. Trötta gamla gubbar hänger över sina whiskyglas i baren och drömmer sig nostalgiskt bort - så tillvida de inte ältar gamla minnen och åsikter de alla hört om, och om, och om igen. Vid borden kan man mycket väl finna plågade unga som fantiserar om en bättre värld, eller åtminstone en karriär som framstående poeter eller jazzmusiker, att finna en och annan idealist ibland dem hör heller inte till ovanligheterna. Invid de unga och de gamla återfinns de som är för gamla för att våga hoppas och för unga för att ha något av värde att minnas. En del av besökarna kommer hit var dag efter sina monotona arbeten medan en del kommer på helgerna i den alltför vanliga villfarelsen att man kan göra något roligt. En stor del av besökarna kommer hit för att höra de oftast fantastiska musikerna som endera dagen är gamla jazzstjärnor och endera dagen är det blivande stjärnskott. För är det något jazzbaren "Tre Zovriner" har är det kvalitativa musiker, ty det ser minsann dess rundmagade saxofonist till ägare till. Ägaren Holterst Lishescu är en konstrastartat munter man i övre medelåldern, är till hälften av hraghisk börd och sägs även ha blodsband till någon av familjerna i Zovrin-ätten, något som inte ens de gamla stofilerna som hängt vid bardisken i decenier kan svara på.

Förutom musiken och alkoholen är annars de gamla stofilerna vid baren en god informationskälla för den som söker upplysningar i området. Ryktesspridning bland de alkoholiserade jazzälskande gubbarna är fantastik, och orkar man lyssna tillräckligt länge på deras ovidkommande kommentarer och utsvävningar kan man till och med få reda på sanningen bakom jazzbarens namn - något som kan vara mycket svårt då herr Lishescu bara ler intetsägande när man frågar honom själv. Namnet "Tre Zovriner" omhuldas av en tät mystik som de unga besökarna tagit till vara på och utvecklat till något av en populär sport som, i sin enkelhet, går ut på att kostruera mer eller mindre långsökta teorier om barnamnets ursprung. Teorierna rör sig från det enkla - exempelvis kostnaden på det ursprungliga inträdespriset eller insatsen i det vad Lishescu deltog i vilket skulle utröna huruvida det var möjligt att starta upp en jazzbar i den omöjliga lokalen - till de mer episka och storslagna teorier - såsom antalet konspiratörer inom ätten Zovrin som dukat under när de försökt stänga alternativ köpa Lishescus populära bar.

-- Sanningsministeriets kontorslokal vid Erbrandts torg --
  | | Logga in för att svara.
<< Första < Föregående 1 2 Nästa > Sista >>