LadyKiller
Användare
Livstidsanställd
| Inlägg: 4 |   |
Öde: 1
|
Ord och inga visor - 2010-05-06 20:03
Helvete. Hade jag vetat hur det var att sakna ett öga hade jag aldrig jävlats med de som var blinda. Men som de säger, den enögde är kung i de blindas rike. Eller nåt sånt.
Konstigt nog gör det inte så ont, men det var förbannat otäckt, det kan jag lova. Ljudet. Det var ljudet som var värst. Ett liksom ploppande läte som inte riktigt går att efterhärma, och varför skulle man ens försöka egentligen? Jag antar att vissa gillar det där lätet här. Folk verkar ha en del skumma idéer för sig. Nåja, jag är inte en av dem. Den saken är då jävligt säker. Om du vill kan jag berätta för dig hur det hände, fast du har förmodligen hört nåt liknande berättas flera gånger. Det är en annan sak med den här skitstaden ; om man förväntas ha hört en historia om hur en snubbe fick ögat utpetat, då är det fanimej nåt fel. Ja ja, passar det sig inte kan du hålla käften och dra. Annars petar jag ut ögat på dig.
Vi hade precis parkerat bilen utanför den där slyngeladvokatens kontor. Jag var redan tidigare på dåligt humör, och nu regnade det till råga på allt. Det kändes som om ett helt fotbollslag stod och pissade på en. Jag hatar böta strumpor. Klarar inte av det. Enligt alltings lag kom det naturligtvis en lapplisa, en rödblond, blåögd ragata - och började gorma och skrika också. Hon skötte sig rätt bra, hyttade med fingret och började rabbla en massa goja om att 'parkeringen endast fick användas av företagets anställda'. Ni vet, som det brukar vara. Förmodligen gjorde hon bara sitt jobb, men jag resonerade som så att även jag var på jobb, och jag uppträdde enligt branschens alla regler och stadgar. Vi kan säga att det var tur att parkeringen var på byggnadens baksida och att bilen vi snott hade tillräckligt stort bagageutrymme. Så. En mindre att oroa er för därute. Det var så lite så.
Det var meningen att chauffören skulle vara min andreman, men jag har då aldrig sett sämre ursäkt till torped. Karln darrade från topp till tå. Blev inte lugn förrän han fick en hutt ur min plunta, ett redig smäll i ansiktet och ett hagelgevär att hålla i.
Vi tog oss fram över parkeringen i halvdiset, jag svor över mina blöta strumpor och kastade då och då ett öga över axeln på min kompanjon för att se efter ifall han hade svimmat. En mörkgrå bil passerade, och fick en skur av vatten att blöta ned brallorna fullkomligt. De där förbannade advokaterna. De har då ingen respekt för vanligt, hyggligt folk, det kan jag berätta för dig.
Av någon anledning som jag inte förstår var personalingången olåst. Grattis grattis, tänkte jag och bad min kompanjon att öppna. För säkerhets skull hade jag handen på kolven till revolvern, men höll mig i bakgrunden. Inga olyckor här, tänkte jag. Här är en viktig detalj som hade kunnat ändra hela händelseförloppet, och som förmodligen hade resulterat i att jag fortfarande haft två gluggar att se med ; min uppdragsgivare hade sagt att den där slyngeln alltid jobbade över. Av den anledningen väntade vi oss inte att möta honom i dörren.
Han hade bakåtslickat hår, dyr kostym och ett fånigt uttryck i ansiktet. Jag antar att jag egentligen inte kan döma min kompanjon. Innan varken jag, han eller slyngeln visste ordet av hade hagelgeväret brunnit av. Rekylen var så kraftig att idioten föll baklänges och placerade, ganska precist faktiskt, pipänden, rakt i mitt vänstra öga. Smärtan brann av som ett eget skott i skallen, och så det där ljudet som jag snackade om. Jag ramlade på arslet på den våta asfalten och bet näsan tungan av mig. I nästa sekund skrek min kompanjon att snuten redan var på väg.
Mycket riktigt hörde jag sirenerna på håll, jag kravlade mig upp på fötter och kände hur någonting varmt rann nerför ansiktet. Antar att chocken och ilskan höll mig uppe. Chauffören var vänd bort mot parkeringen, i den ögonvrå jag hade kvar kunde jag skymta någonting kladdigt innanför dörren. Idioten hade i alla fall träffat. Han vände sig emot mig, tog mig i axeln, såg mitt ansikte och blev blek. Såhär i efterhand undrar jag om blekheten hade någonting att göra med revolverpipan han borde ha känt mot höftbenet, men just då hade jag annat att tänka på. Skottet jag placerade i höften på honom fick honom att göra en rätt snygg helomvändning, innan han föll ned på marken, skrikande som en galning. Blodet pumpades ut och blandades med det skitiga regnvattnet. Innan jag skyndade mig därifrån hann jag med att ge honom en känga i sida av huvudet också, han blev märkbart tystare efter det.
Har du provat att köra bil med ena ögat utpetat? Inte? Det är ingenting jag kan rekommendera. Framförallt inte med blöta strumpor, den där svampiga känslan mellan foten och gaspedalen. Känns som att man trampar barfota på en padda. Ja ja. Jag vet, inte det berättelsen handlar om. En positiv sak med den här branschen är att det alltid finns ställen att sticka iväg till. Platser som finns till enbart för oss. Visst händer det ibland att någon ovetande hamnar här. Som du till exempel. Vad gör du här egentligen? Du ser inte ut att vara urtypen direkt. Jaja, jag dumpade bilen efteråt såklart. Jag har en snubbe i Gränslandet som tar hand om bilar och så, lackar om dem ibland och säljer dem vidare om det är någonting att ha. Sen tog jag apostlahästarna hit. Antar att du hade väntat dig någonting saftigare? Nån liten story att skriva om i din lilla skitblaska, inte? Låt det här bli en lärdom för dig i såna fall : alla historier är inte storslagna. Någon måste göra grovjobbet. Någon måste alltid stå lägst ned i kedjan. Du är reporter eller hur? Förstod det! Det är den där fåniga hatten som avslöjar dig. Tror inte att jag har så mycket mer att säga nu. Eller förresten.. vänta.. *PLOPP!*
|
