Hemligheter - För vem? Skriv ut E-post
Skrivet av Jonas Ferry   
2007-02-11

Du är spelare och din huvudperson har en hemlighet. Du och berättaren skickar lappar, viskar, gestikulerar, och går ut ur rummet för att konspirera, men övriga spelare verkar snarare tycka att det är jobbigt än coolt. Eller så är du berättare och en berättarperson har en hemlighet som du verkligen ser fram emot när spelarna upptäcker, men de är inte alls intresserade nog av berättarpersonen för att snoka. Känns det igen?

Hemligheter i rollspel kan på ett fantastiskt sätt ge deltagarna upptäckarglädje när en smaskig hemlighet dras fram i ljuset. Det är just det paradoxala med hemligheter: De blir som mest spännande när de delas. En hemlighet som bara en spelare eller berättaren känner till är sällan intressant förrän den dyker upp i spel. Det bästa sättet att få hemligheter att bli intressanta och påverka spelet är just att introducera dem.

Lockelsen är stor att vänta på rätt tillfälle eller att bygga upp spänningen genom att ge ledtråd efter ledtråd, men aldrig avslöja hela hemligheten. Det sättet att spela fungerar väldigt dåligt om man vill ge spelarna inflytande över berättelsen. Det går inte att skapa en berättelse om man samtidigt måste undvika att trampa på andras hemligheter, utan att som spelare veta vilka hemligheterna är.

Måste spelarna alltså läsa igenom varandras personakter och berättarens förberedelser? Nej! Hemligheterna ska inte avslöjas innan man börjar spela, utan under tiden. Det är spännande att upptäcka att en huvudperson är otrogen med en annan huvudpersons man. Eller att en berättarperson har mördat sin son. Och det mest spännande är att upptäcka det medan man spelar, istället för att läsa om det i förväg.

Det är viktigt att skilja mellan vad spelarna vet och vad huvudpersonerna vet. Den skillnaden går att utnyttja på väldigt effektfulla sätt. Säg att jag som spelare får veta att Annas huvudperson är otrogen med Brittas huvudpersons man, men att min huvudperson inte vet det. Eller gör han? Jag kan som spelare föreslå "Kan inte min huvudperson få se Anna med Brittas man på en restaurang?". Eller så kan berättaren beskriva hur min huvudperson slår sig ner vid sitt bord på restaurangen och ser dem vid bordet bredvid. Jag som spelare vet plötsligt om otroheten, men gör min huvudperson det? Beroende på vilket som verkar roligast kan man helt enkelt bestämma eller lämna över åt tärningarna att se om han klurar ut det.

Skulle överraskningen ha blivit fantastiskt mycket större om jag som spelare hade vetat lika lite som min huvudperson? Anna kunde ha skickat lappar till berättaren om otroheten, och jag hade kunnat upptäcka det samtidigt som min huvudperson. Kanske, om det man vill åt i rollspelet är att uppleva allt genom sin huvudpersons ögon. Men i Noir har spelarna stort inflytande över berättelsen, och det är deras huvudpersoner det handlar om. Att spelaren vet mer än huvudpersonen är ett mycket bra hjälpmedel för att kunna bidra till berättelsen.

Man ska inte vara rädd för att avslöja hemligheter i spel, varken som spelare eller berättare. Ut med hemligheterna i berättelsen så snart som möjligt! Då blir de som mest effektfulla. Det går jättebra att skapa nya hemligheter och sedan avslöja, istället för att en och samma hemlighet ska ligga oavslöjad i bakgrunden spelsession efter spelsession.

Diskutera den här artikeln på forumet. (3 inlägg)
 
< Föregående   Nästa >
Hem
Vad är Noir?
Produkter
Köpa Noir
Artiklar
Forum
Wiki
Team Noir
Ladda ner
Club Noir
Länkar
Bloggar





Glömt ditt lösenord?