Den underbara musiken
Skrivet av Marco Behrmann   
2006-09-04

För mig har alltid musik och rollspel hört samman. Sedan över 15 år tillbaka har jag alltid haft musik som bakgrund och stämningshöjare till sessionerna. De senaste åren har jag använt mig av en tyst laptop (Acer Travelmate 8204 rular!) med färdiga playlists kopplad till en fjärrkontroll, för diskreta byten av musik när situationen så kräver. Det har gått så långt att jag nästan inte kan spela rollspel om det är tyst längre, då musiken ramar in upplevelsen för mig.

För en vecka sedan satt jag på Leipzig-Halle och inväntade ett plan till Göteborg, via Frankfurt. Min iPod var laddad och jag njöt av musiken från IM Epic-sviten. Medan den ekande högtalaren effektivt förkunnade att planet hade drabbats av mekaniska problem och var försenat minst en halvtimme, om nu min mycket rostiga tyska fungerade, drömde jag mig bort till de kraftfulla styckena som strömmade ur hörlurarna. I mitt inre såg jag en stad i brand, en man som förlorat sin familj och vänner, explosioner och flygangrepp med smattrande kulsprutor och piloter med läderhuvor och flygglasögon som släpper handgranater på förtvivlade soldater. Plötsligt tog sig en enorm kampanjidé till Noir form. Jag tror att det blir en kombination av film-noir, klassiska krigsfilmer och Mission Impossible möter Hemliga Armén (originalet alltså, inte den fjantiga parodin ’allo, ’allo). Vi behöver bara spela klart den nuvarande kampanjen som rör rökiga nattklubbar, korrupta poliser, maktmissbruk och gangstervåld i en soppa med förgreningar högt upp i samhället.

Musiken fortsatte att bygga upp miljöer och skapade händelser och personligheter. Jag tog fram datorn och skrev ned stolparna då ett mail från MiG visade upp utkastet på omslaget till Noir – en fantastisk känsla av välbehag for genom mig då MiG visar än en gång varför han är en av Sveriges främsta illustratörer. Hur omslaget ser ut? Det får ni se i nästa Fenix, då det är där det exklusivt kommer att presenteras.

Min relation till musiken för att bygga stämning är god, det är sällan inspirationen är utflugen när melodierna och tonerna fyller hjärnan. Stora kompositörer som Jesper Kyd, Hans Zimmer, Marco Beltrami, Kevin Mantheis och John Powell föder idéer på löpande band. Jag undrar verkligen om jag är den ende som använder musikens skaparkraft på detta vis, eller om det är vanligt förekommande?


 Diskutera den här artikeln på forumet. (20 inlägg)

Senast uppdaterad ( 2006-09-10 )