Hur jag spelar Noir: Undersökningar
Skrivet av Marco Behrmann   
2007-01-06

De flesta som spelar Noir märker rätt snart att spelet inte går in på detaljer i de flesta fall utan ger en ram och möjlighet för användaren att bruka på det sätt som passar bäst. Jag tänkte idag förmedla några tolkningar som jag själv har av Noirs regler när vi spelar. Det är mycket möjligt att fler punkter kan komma i ett senare inlägg.

I många rollspel används färdigheter eller motsvarande i undersöknade situationer som ett binärt verktyg huruvida en ledtråd, pusselbit eller information upptäcks av rollpersonerna. Det typiska upplägget kan vara en mordplats där det finns fem ledtrådar, vilka hittas genom att rollpersonerna skall lyckas med slag för Söka, Iakttagelseförmåga eller dylikt. Som jag ser det finns det ingen större spänning i detta moment – om nu en ledtråd behövs för att förstå vad som har hänt blir det rätt trist om den inte hittas på grund av ett misslyckat tärningsslag.

Därför rekommenderar jag följande i Noir: När huvudpersonerna befinner sig på en brottsplats och vill undersöka den kontrolleras först om någon besitter expertisen Brottsplatsundersökning (under Slutledning). Om så är det den personen som leder arbetet. Alla andra i gruppen som hjälper till räknas som om de ”Samarbetar” (se sidan 202 i Noirs regelbok) med undersökningsledaren och varje person ger då en bonus (+2) till gruppledaren. Därefter slår undersökningsledaren ett svårighetsslag (Slutledning). Lyckas slaget har allt som går att finna på brottsplatsen insamlats och registrerats korrekt. Skulle slaget misslyckas har något ospecificerat gått snett under insamlandet – bevis har förstörts, tappats bort, ignorerats, etc. Detta får konsekvenser i nästa steg av utredningen.

Då det lyckade slaget ovan utgår från att allt väsentligt på platsen har samlats in så börjar därefter det som jag tycker är det intressanta i undersökningsarbetet, att tolka materialet, pussla ihop delar och dra slutsatser. Detta görs med ett flertal förmågor (som Medicin, Naturvetenskap, Humaniora, Slutledning, Konstruktion, Skapa, Världsvana, etc) och expertiser (Rättsmedicin, Ballistik, etc) . Skulle slaget för insamlandet ovan misslyckats så ger detta avdrag för försöken att tolka materialet – fotona är felexponerade, fingeravtrycket är smetigt, blodet är kontaminerat, etc.

Med detta angreppssätt slipper man den ofta tröttsamma dialogen som kan uppkomma i andra spel, där spelarna försöker komma på allt de vill hitta.
”Jag letar fingeravtryck på sängen.”
”Okay.”
”Jag letar fingeravtryck på sängen.”
”Ja.”
”Jag letar fingeravtryck på revolvern.”
”Visst.”
”Jag letar fingeravtryck på dörrhandtagen.”
”Jag fattar, du har samlat in alla fingeravtryck som finns!”
”Okay, jag letar efter blodspår i sängen.”
”Uppfattat.”
”Jag letar efter blod på golvet.”
”GAH!”

Att undersökningsarbetet kokar ned till en kamp mellan spelare och berättare, där berättaren ”sätter dit” spelare som inte sade den ”magiska frasen” (”Haha, du sade inte att du letade efter fingeravtryck på den vänstra kastrullen!”) är helt fel sätt att gå. Med ovanstående så har huvudpersonerna lyckats finna det som står att finna och utmaningen ligger snarare på att pussla ihop detta till en helhet.

Diskutera den här artikeln på forumet. (3 inlägg)

Senast uppdaterad ( 2007-02-20 )